Umeå håller sakta men säkert på att förvandlas till den spökstad den varje sommar förvandlas till då alla 30 000 studenter som tydligen finns i denna stad tar sitt pick och pack och sprids för vinden. Nästan alla i alla fall! Ålidhem, som är studentghettot no. 1, blir så tomt att man inte riktigt hänger med när man inte längre behöver köa på ICA, eller kan köra hela vägen till universitetet utan att använda ringklockan på cykeln. Så här i terminsslutet blir det även lätt känslosamma uppbrott. Folk som tar examen och flyttar från stan, men även människor man verkligen tycker om som man helt plötsligt ska skiljas från en hel sommar utan att träffa varje dag. Man glädjs och är vemodig om vartannat. Fast övervägande är denna sista vecka en glädjens tid, då man verkligen tar tillvara på varje minut tillsammans! Staden visar sig även från sin bästa sida så här i grönskan och solskenet, precis så att man ska minnas en positiv bild av vad man ska fara tillbaka till om några månader.
Det kanske är på tiden att visa en bild på bloggerskan själv, som vanligt posande som den linslus jag är (inte!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Det vore så roligt om du ville skriva några ord!