Paus

Förra helgen packade vi in oss ett gäng och åkte ner till Smålands skogar, närmare bestämt till Nyhem där sommarens stora Pingstkonferens äger rum. Det var nog sjätte året jag var dit tror jag, så man kan säga att det är ett ställe värt att komma tillbaka till! Då vi började åka ner dit frös vi i våra sovsäckar under vår knappt täta tältduk, och åt halvkokt pasta med en bismak av T-röd lagad på stormkök. Regnat har det nästintill alltid gjort, men det är värt allt ändå. Trots att bänkarna i mötestältet gjorde att man fick träsmak och luften var kvav. Nu har både vårt boende och hela konferensen tagit ett steg i utvecklingen. Vi sover på logiment, med sängar med en mjuk madrass, värme och riktigt tak! Även mötestältet från 70-talet har bytts ut, och en inomhushall har byggts. Det gör hela Nyhemsvistelsen så mycket bekvämligare, samtidigt som man är väldigt tacksam.
Vad är det då som lockar med Nyhem? Varför samlas varje år flera tusen människor under ett och samma tak? Världen idag (en kristen tidning) skriver såhär: "Vandrar man runt bland de tiotusentals kristna som finns på dessa konferenser, ja då är det lätt att känna hopp och framtidstro". Ja, jag tror att det är viktigt att få känna samhörighet, känna att man inte är ensam. Så många människor, så många olika individer kan samlas under samma tak, och det som vi alla har gemensamt är vår tro. Det är häftigt, ungefär som en känsla man kan få på konserter - fast vår uppmärksamhet är riktad mot Gud. Nyhem är också ett bra startskott inför sommaren, med bra talare och härlig lovsång. Mycket peppande!