Uppfinningsrikedom

Ja uppfinningsrikedom är det bra att ha, när man ska hänga tvätt till exempel. Det kan behövas i de flesta jobb och situationer egentligen. Liksom egenskapen att kunna vara flexibel. Det är dagens sanning, vilket jag lär få omsätta i praktisk handling när jag imårrn ska kännas på pulsen och jobba lite

Mina koppar

Precis då ni alla dragit en lättnadens suck och trott att det nu var slut på koppkavalkaden drar jag igång igen. Än finns det koppar kvar allt visa! Mina förråd tycks vara en aldrig sinande källa

Detta är en hel kaffeservis med koppar, assietter och kaffekanna som jag ropat in på en sommarauktion

Märkningen är lite av ett mysterium, då man vid första anblicken ser stämpeln "Hackefors". Men, tittar man mer noga ser man att det bakom den stämpeln även står Bavaria, vilket förbryllar denna bloggerska. Finns det någon men en bra förklaring? Vad jag har förstått finns det serviser som har dekorerats av Hackefors, och därmed fått dess stämpel utan att själva porslinet är tillverkat där

Hej i lingonskogen

Senaste veckan har jag mestandels vistats i de rödsprängda skogarna i Hälsingland

Stora mörkröda lingon har fått bytt boplats från skogen till konten

Tack vare den eminenta bärplockaren!

Konten har fyllts om och om igen, och fingrarna har blivit alldeles blå

Sånt man springer på

Denna bilden upptäckte jag, som jag tog i början av sommaren. Kontrasten vitt staket och lila syrener är alldeles förtjusande. Likt ordet förtjusande kunde det vara klippt från en 40-talsidyll i skärgården. I själva verket ramar staketet in en gård i självaste Sävar

Jag är på visit på landet igen, där man springer på både gamla bekanta och gamla undangömda och bortglömda pinaler som sätter fart på nostalgin

Byråkrat med fallenhet för opassande ordval

På "polisen" i Umeå sitter en lagom tjock storrökande medelålders dam som med en pikant ton av tristess på rösten välkomnar mig sittandes bakom en plastskärm med märken efter spott och nästippor, minnen från de otaliga besökare som förgäves försökt göra sin röst hörd till tjänstepersonen på andra sidan. Svettig efter en bra stunds irrande på cykel och ett felbesök hade jag till sist hittat dit, den här första våren i den nya staden. Jag skulle göra en porträttbild till mitt nya körkort, och konstaterade nu att min lugg typiskt nog inte hade stått pall för svetten som lackade pannan, och som nu förvandlade min pedantiskt plattade lugg till en stormvind likt Carolas. Jag gör mig beredd att lägga ett framtvingat leende på mina läppar och ge hålet på andra sidan den lilla kuren min mest blida blick (Det spelar ingen roll hur mycket det än ska förnekas, alla övar inför sin körkortsbild!). Jag framför mitt ärende till damen på andra sidan plastskärmen, men stöter sedan på problem.
"Haru bara den där? Du har ingen kofta eller så me dej?". Jag ser ner på min för dagen noggrant utvalda vita t-shirt och skakar på huvudet. Den lagom tjocka storrökande medelåldersdamen ser på mig över kanten på sina färgglada glasögon med viss skepsis i ögonen.
"Du vet, de där kan du int ha på dej. Då kommer du se ut som en neger på kortet"

Behöver jag ens förklara att mitt naturliga leende och den blida blicken uteblev då jag tvingades posera med en rökluktande svart jacka uppdragen till halsen, tillhörande en väldigt generös lagom tjock storrökande medelåldersdam..

Skål!

Samma tillverkare, samma modell men med varierande dekor

På plats

Den nyförvärvade burken från loppisrundan i Hälsingland har fått sin plats på fönsterbrädan i köket