Söndag igen

Klockan hann slå tre inatt innan jag kunde luta huvudet mot min mjuka kudde. Trött och med ömmande fötter av dans till allt från folkmusik till schlager cyklade jag hem ifrån kvällens galej i stan. Det ljusnade till en härlig gryning, doften av hägg hängde i luften hela vägen hem och fåglarna kvittrade piggt. Då känns det inte som läge att gå och lägga sig! När man sen väljer att stänga fönstret som ger skön svalka i det annars myckna kvava rummet för att man inte kan sova på grund av att en revirhävdande fågel har bosatt sig utanför, då vet man. ÄNTLIGEN är sommaren här!

Idag har det hunnits med att både vara söndagsskoleledare, serveringspersonal och kalasgäst. Och tyvärr måste jag som komplement till föregående inlägg om sömnbehov anmärka att man inte klarar sig på hur lite sömn som helst.