Semlorna har intagits på löpande band i dessa tider, och självklart har kameran dragits fram nästintill varje gång. Detta resulterar i frestande bilder i allehanda utföranden, som återigen väcker suget efter den något udda bakelsen. Det blir som en god cirkel; du ser en bild på en semla som gör att du äter en semla som först fotas och som sedan efter en tid visas, du blir återigen sugen på en osv osv. Så fortsätter det ända tills semelbullarna i frysen tar slut. Men än har jag några kvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar