Här utanför huset gasar snöskotrarna ikapp. Deras ihärdiga gasande bli en van ljudbild nu när snön lagt sig såpass att dessa fordon går att framföra. Och vi tackar skotrarna för deras förmåga att trycka ihop snön till bärande underlag att till fots ta sig fram på genom skogens snår. Det blir även lagom mycket puls för att göra promenaden lite svettig. Idag blev det premiärpromenad på skoterspår uppe hos min bror, vars hund Rana fick följa med på den sköna vandringen. En vandring med snödoft och upplega på granarna som kantar spåret, och en skönt klingande tystnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar