Hon dansade en sommar

Ikväll tog jag Silverfisken (min kära bil) till grannen Bollnäs för att lyssna till de sköna tonerna av Vimmel, ett band som spelar folkmusik. Min vän, vilken jag här benämner H, och jag mötte upp utanför logen där konserten skulle äga rum. Det klart mysigaste "konsertlokalen" jag varit i! På golvet låg trasmattor, och vi fick sitta på lagom slitna Sion-bänkar men trasmattor på. På scen trängdes musiker med soffor anno 1800, Karl-johansoffan och staplade stolar i björk. Runt omkring oss stod gamla målade skåp från 1780-talet, sparkar med vackert snideri och andra diverse möbler. Vackert! Efter fikapausen sköts bänkarna bort - och vips hade logen förvandlats till ett dansgolv. Vi virvlade runt i shottis och vals, lärde oss nya roliga turer. "Du ser så lycklig ut när du dansar" sa Hs mamma. Och tänk, när stegen sitter som de ska och kroppen flyter med i harmoni med takterna, då kan man inte annat än vara lycklig. Kvällen var rätt sval, men ljus och med en vacker himmel som var blå och bjöd på en eldröd solnedgång. Fortfarande med rytmen i kroppen körde jag hem genom ett sagolikt vackert Hälsingelandskap med blommande hundkäx och gröna åkrar sprängda med smörblommor, allt insvept i det nästan trollska ljus som bara kan skådas här. Sådant finns bara att se här i Hälsingland, och det gör sig inte någon som helst rättvisa på bild utan måste ses och upplevas med det egna ögat. Därför blir det ingen bild på det. Och ja, jag är helt partisk!