söndag 3 oktober 2010

1.000.000.000.000 mikrofoner = 1 megafon

Jag sitter i godan ro och planerar inför morgondagens lektioner, då jag råkade på detta lilla matematiska skämt. Helgen bör rapporteras, om än i korthet; shopping och sedan Station 19:30 på fredag. Simning, städning, klädångest och Gospelmässa på lördag. Gudstjänst med söndagsskola och tacosmiddag idag. Jag har umgåtts med sköna vänner, fikat gott och haft en väldigt skön helg. Fint har det varit!


Jag ska berätta om en lite hemlig "hobby". När höstens mörker nu faller över oss allt tidigare om eftermiddagarna är kvällspromenaderna rätt intressanta för oss fönstertittare. Och nu menar jag inte läskiga fönstertittare som spionerar på människor och skräms. Vi är helt vänliga och ofarliga, vi älskar att se hur andra väljer att ha det hemma och att promenera i mörkret förbi upplysta hus är därför som att öppna en inredningstidning utan att ens behöva betala. För det behöver man för den delen inte glo, utan helt vanligt spatserar vi förbi på gatorna. Men det finns något mer, hemtrevnaden räcker ända ut på gatan på något sätt. I ett hus sitter familjer ner tillsammans och äter, någon ser på tv, en annan bakar och några sitter med en kopp te och pratar. Det är som att få se ett skådespel, och jag kan riktigt känna värmen som sprids ända ut till min kylda nästipp.

1 kommentar:

Carro sa...

Oh! I love it! Jag visste inte att du också är en fönstertittare! Vi får göra det tillsammans nån mysig afton :)