En av de vanligaste reaktionerna när andra får höra om mitt yrkesval brukar vara typ: "varför i hela fridens dagar vill du bli högstadielärare??". De flesta gör det nog för att de med ålder och mognad fått insikt om sin tonårstid och refererar till sin egen skolgång. Andra har säkert bara fördomar. Det handlar om människor, och något som gör mig så glad ända in i hjärtat är när en elev skiner upp och kan säga "aaahh, nu förstår jag!". När jag kan hjälpa en annan människa att göra kunskapshimlen lite klarare, komma och blåsa och göra den lite mer molnfri. När elever inser att de kan, vill och vågar tro på sig själva. Först och främst för deras egen skull, att jag blir glad kommer bara på köpet.
Sträva efter att lyfta andra människor och du kommer själv att lätta från marken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar